Nea är här :)

I torsdags morse vaknade vi av att Emma fick en grym kramp i ena vaden. Hon reste sig i sängen på en sekund vilket inte hänt på ett halvår.. Jag trodde det var en värk så mitt sinne var inställt på att åka till förlossningen, blev lite förvånad när det "bara" var kramp. Det är visst rätt vanligt bland gravida i slutet att få detta pga kalkbrist bla.

Framåt kvällen hade vi Jennie på besök, det blev taccos och lite slappande i soffan. Emma var rätt trött på att vara gravid, inte minst med tanke på nya "roligheter" som kramp och vi tyckte alla att det räcker nu, vi tar gärna och åker in till BB.

En halvtimme efter att Jennie åkt hem så gick Emmas vatten, kan ju erkänna att pulsen gick upp en smula. Skickade ett SMS om det till Jennie som skulle köra in oss och fick tillbaka ett sms om vad hon skulle göra med mig om jag skämtade.. tror inte det SMS:et passar sig att bli beskrivet här ;)

Tre timmar och en hel del samtal till förlossningen tyckte de att det var dags att vi åkte in. Klockan var nu 24 ungefär. Vi kom in och Emma blev undersökt och fick sedan ett rum med två sängar och en tv. Första gången jag sett McGyver på ca 15 år förövrigt vilket var roligt men det kanske inte riktigt det bloggen skulle handla om :) Emma hade nu ordentliga värkar tyckte vi och hon fick prova "Tens" som smärtlindring. Man sätter in elektroder till en maskin som ser ut som en stor miniräknare där man fick sätta ut en styrka som den skickade ut till elektroderna. Det skulle då hindra smärtimpulserna. Gick sisådär. Emma gick och duschade istället vilket gick mycket bättre.

Efter det var det dags för nästa rum. Här blev det lustgas och nu skulle partyt starta men dessvärre verkade inte den något vidare på Emma. Hon är rätt svår att bedöva vilket hon upplevt tidigare. Lustgasen i kombination med andning hjälpte lite i alla fall. Emma hade varit tveksam till Epidral vilket är en stor nål man sätter in i ryggen, gillar man inte sprutor i vanliga fall så kan in tänka er hur mycket man ser fram emot en sådan. Värkarna hade dock blivit mycket värre så hon tog den. Det kom in en narkosläkare som informerade om att den skulle börja värka(!) redan efter ca 15 minuter, kanon tyckte vi. Tiden gick och det hände- ingenting. Sköterskorna och barnmorskorna började nu bli en aning fundersamma och en ny narkosläkare kom in. Det var bara att sätta in en ny så på med en bedövningsptuta och in med en ny Epidral. Roligare än Gröna Lund. Den satte dock igång direkt och Emma befann sig i sjunde himmelen. Nu kändes knappt värkarna så det blev riktigt trevligt där inne. Vi kollade på Kings over Queens och lyssnade på musik. Klockan är nu ungefär sju på morgonen. Jag började känna mig yr och kom på att jag inte hade ätit sedan kvällen innan och det var många timmar sedan så det blev en räkbaguett. Vore ju typiskt mig att göra en klassiker - mannen svimmar medans tjejen har värkar :) Efter den så var man igång igen.

Epidralen började dessvärre sluta fungera på halva ryggen men det gick inte att göra något åt det dessvärre. Emma fick då sitta på en stor boll och jag fick hålla en varm vetekudde på ryggen vilket funkade riktigt bra.

Nästa steg var krystingen, Emma krystade för kung och fosterland men det hände i princip ingenting. Överläkaren (har jag för mig) kom in och man upptäckte att Nea låg lite snett. Efter ett tag kom hon ner lite till och roterade då sig rätt. Emma var väldigt trött och det började diskuteras om en sugklocka. Det var Emma inte alls intresserad av så hon fick på något märkligt sätt helt ny energi. Riktigt häftigt att beskåda måste jag säga. Nu när hon låg rätt så tog det fem värkar totalt sedan var hon ute. Det tog inte många sekunder innan det första skriket kom och man kände en stor lättnad. Totalt 20,5 timme hade vi varit där. "Officiellt" tog förlossningen 18h då man räknar från att hon var öppen tre (eller om det var fyra) cm.

Vi tyckte Nea var sötast i världen och att henes huvudform påminde om en sne stjärngosse pga lång tid fixerad och dessutom legat snett var inget man ens tyckte verkade konstigt. Efter någon timme var det dags för fika, vägning mätning med mera. Efter ytterligare en timme fick vi vårt rum på BB och vi hade nu varit vakna 42h så den där tältsängen jag fick såg oerhört inbjudande ut. Nea tyckte dock att två timmars sömn var mer än tillräckligt så det blev lite amning men därefter såg hon djupt.

3555 gram. 51 cm lång. Sötast i stan :)